Doris Film svarar på Marcus Birros krönika i Expressen idag. Läs den här.
Hej Marcus Birro!
Här kommer den, handen, vi sträcker ut våra händer till dig nu. Vi vill tala med dig långt ovanför de ”skyttegravar” som du nämner i din senaste krönika i Expressen den 27 november 2013. Vi vill sträcka ut en hand, men också avkräva dig på förklaring och ansvar. Vi kräver dig på förklaring och ansvar utifrån din profession, din position som återkommande krönikör i en kvällstidning som många människor läser.
Vi älskar poesi och litteratur och vi tror på konstens kraft. Vi tycker om ditt engagemang och vi vill precis som du en bättre värld för världens befolkning. Men där tror vi våra likheter slutar. Tyvärr.
Vår huvudfråga till dig är; vilka är det du pratar om i dina krönikor när du skriver ”feminister”?
Ett återkommande drag i dina texter är ett slentrian-användande och en ”kritik” mot vad du nämner som ”feminism” eller ännu oftare i mänsklig pluralis – ”feministerna”. Hade det varit saklig kritik, invändningar eller argumenterade texter kunde vi med gemensamma krafter fört idédiskussionen framåt. Men nu är tyvärr inte fallet så. Dina ordval och meningar skapar inte eftertanke. Tvärtom vill vi påstå att du är med och konstruerar ”feminismen” och ”feministerna” som en stereotyp. En stereotyp som vill ”vanliga” kvinnor och män illa. Män (ofta män) och kvinnor som är goda och glada samhällsmedborgare som till exempel hämtar sina barn på förskolan. Du ”glömmer” därmed att tala om att feminismen som politisk kraft till exempel drivit fram din möjlighet att vara pappa (genom föräldraförsäkringen), kvinnor och mäns möjlighet till att arbeta deltid om de är föräldrar, lagstadgandet av lika lön för lika arbete, utbyggnaden av förskolan, införandet av sexköpslagen med mera. Istället för att arbeta för jämställdhet, som det stundtals verkar som du tror att du gör, spär du istället på ett förakt mot feminism och de kvinnor och män som kallar sig feminister och som arbetar för jämställdhet.
Låt oss ge dig några exempel på ett urval av de meningar vi syftar till.
Den 12 juni 2013 handlade din krönika främst om din livssyn nu när du har fyllt 41 år. Den handlar om dig själv och hur du förhåller dig till ditt liv när du ser tillbaka. Ändå smyger det sig in ”mediafeminister” i texten. Helt apropå. Och det utan att du ger sakliga argument till vad du menar.
”Den svenske mannen är en trofast och godhjärtad art. Är han medelålders och vit är han under ständig belägring. Kullarna runtomkring honom kryllar av medialt drillade kvinnor som desperat söker någon att starta krig emot. På min lilla promenad till förskolan på morgonen slår vi följe en bit, jag och andra män. En del bär väskor, barnvagnar, barn, cyklar och hjälm. De ler. Deras självklara medverkan i sina barns liv är fantastisk. Den svenske mannen bryr sig inte ens om att mediefeministernas kulor viner runt hans huvud. I stället för att sitta på Södermalm och teoretisera fram strukturer har han fullt upp med att vara en del det vardagliga praktiska jämställdhetsarbetet. Han lever mitt i jämlikheten.” / (http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/den-svenske-mannen-bryr-sig-inte-om-att-mediefeministernas-kulor-viner/)
Vilka medialt drillade kvinnor talar du om? Hur skiljer de sig från ”medialt drillade män”? Är kanske inte just du en av dessa män – du som har egen krönika och allt? Sedan är vi ännu mer nyfikna på ”mediafeministerna” och deras kulor. Vilka är dem och vad menar du? Är det saklighet som du ser som hot, vapen? Om så är fallet bör du kanske ändå vara lite skraj eftersom just på den fronten är din försvarslinje lite väl tunn.
Här är ett exempel från en annan krönika. En krönika som till sin början inte alls handlar om jämställdhet eller feminism, men där ”feministerna” ändå finns med, slentrianmässigt.
”Det svenska etablissemanget har lämnat de här männen. De är kastade till vargarna. Alla avskyr dem. Moderaterna hatar dem, vänstern också, feministerna vill kastrera dem och låsa in dem för all framtid. Så de gör vad alla som blir jagade gör, de tyr sig till varandra.” / Här kastade du in ”feministerna” i en krönika som handlade om landsbygden.
Rubriksättaren tyckte tydligen att det var tillräckligt för att döpa hela texten till ”Feministerna vill kastrera dem och låsa in dem” den 7 augusti 2013. (http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/feministerna-vill-kastrera-dem-och-lasa-in-dem/)
Här önskar vi en förklaring – vilka feminister är det du syftar till som vill kastrera män på landsbygden? Eftersom du sätter benämningen i pluralis så antar vi att det finns minst två personer som du syftar till.
Här är ett annat exempel från ingressen till din senaste krönika i Expressen den 27 november 2013. (/http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/manga-feminister-siktar-pa-fel-saker/)
”Den aggressiva avarten av feminismen ägnar sig ofta åt att skuldbelägga alla män. De ser system och strukturer överallt.”
Här undrar vi vad exakt den ”aggressiva avarten av feminismen” är? Vad kännetecknar den?
Finns det därmed någon feminism som du menar inte är aggressiv och hur ser den ut då menar du? (Utifrån andra inlägg av dig har vi fått uppfattningen att du just anser att majoriteten av feministiska inlägg/debatter är just aggressiva.)
Här nedan har vi listat några grundläggande krav som feminismen (feminismer) som politisk rörelse/rörelser ofta ställt/ställer (dock har fokus sett ut olika ut i olika tider så klart) så kan du kryssa för om du tycker det är aggressiva krav.
Kvinnans rätt till fullt medborgarskap
Kvinnas rätt till att själv bestämma när, hur och med vem hon ska ha sex
Kvinnans rätt till att själv bestämma över en graviditet och om hon ska föda barn
Kvinnors och barns rätt att inte bli misshandlade
Kvinnans rätt till lika lön för lika jobb
Flickors rätt till skolgång
Kvinnans rätt att inte bli avskedad på grund av en graviditet
För att knyta an till din ingress igen, vilken skuldbeläggning talar du talar om?
Oss veterligen talas det sällan om att män ska känna ”skuld” för orättvisor. Att känna skuld är en känsla och individuellt. Däremot nämns ofta att män som grupp behöver ta mer ansvar för ett patriarkalt förtryck. Anledningen till det kravet är att även de män som inte förtrycker, kan vinna fördelar som just män på grund av att andra män förtrycker. Eftersom du gillar fotboll rekommenderar vi boken ”Med uppenbar känsla för stil” av Stephan Mendel Enk. Han tar upp just detta.
En annan anledning till att män som grupp avkrävs ansvar är att det är viktigt att fler män offentligt tar ställning för kvinnors rättigheter och ifrågasätter när dessa hotas. Som du vet ifrågasätts kvinnors rättigheter världen över. Det råder också en diskurs/praktik om att det inte är så farligt att hota kvinnor med våld, ofta sexuellt sådant. Därför behövs det många människor som vågar stå upp, stå emot.
Här är ett annat exempel från samma krönika:
”Dessutom diskvalificerar många feminister stora grupper av män från att alls ha åsikter och känslor i vissa frågor. Den värsta sortens människa är en vit, medelålders heterosexuell man.”
Här undrar vi igen vilka feminister menar du här? Är det någon särskild debatt eller så som du syftar till där stora grupper av män inte tillåts ha åsikter. I vilken fråga då tänker du?
Dock är du någonting på spåren. Ja, vita, medelålders män som dessutom lever som heterosexuella har många privilegier i Sverige och internationellt. Det har undersökningar inom till exempel statsvetenskap, genusvetenskap och normkritiska studier synliggjort. Det har många regeringar förstått, det syns och räknas i Sverige via den offentliga statistiken från Statistiska Centralbyrån. Under 1990-talet gjordes också en stor Maktutredning på uppdrag av regeringen i Sverige. Rör vi oss utanför Sverige så finns det tydliga siffor på det hos FN till exempel. Vill du sätta dig in i detta mer och är intresserad av siffror om jämställdhetsnivåer så rekommenderar vi de årliga rapporterna från World Economic Forum. Där mäts inte människors sexuella preferenser eller vithet, men väl kön och ”gender-gap” mellan kvinnor och män. Men, det betyder ju verkligen inte att mäns åsikter diskvalificeras. Tvärtom visar ju just statistiken att vi ofta lyssnar till mäns åsikter och att män som grupp fortfarande innehar många maktpositioner.
När du skapar en ”manlig martyr” genom dina krönikor hotar det ett demokratiskt system eftersom du då låtsas att vita, medelålders män är de med minst rättigheter – trots att så inte är fallet. Du gör en verbal volt bort från de människor som faktiskt lever i utanförskap och utan tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter.
Slutligen vill vi bara synliggöra några av de härskartekniker som du använder.
”Det största problemet med detta är att de verkliga striderna aldrig tas. Medan namnkunniga kvinnliga kulturarbetare hånar marginaliserade manliga debattörer, och under tiden som en icke-fråga som kvotering i bolagsstyrelser rasar runt i ingenmansland, blir flera viktiga frågor liggande. Dit hör människohandeln. Kvinnor från hela världen säljs som slavar i Sverige. Det talas ibland om världens äldsta yrke. Här har vi män som aldrig köpt en människa och aldrig skulle komma på tanken att göra det heller, faktiskt ett ansvar att tydligt ta avstånd.” /Expressen 27 november 2013
Här använder du den klassiska damn if you don´t – damn if you do. Det spelar ingen roll hur feministerna gör, för i med din logik gör de ändå fel. Oss veterligen är det just aktiva feminister som arbetar mot trafficking, så många andra grupper i samhället gör det inte.
Ett exempel på det är Real Stars arbete (http://realstars.eu). De arbetar både nationellt och internationellt. Sveriges Kvinnolobby som är en paraplyorganisation för svensk kvinnorörelse gör det också (http://sverigeskvinnolobby.se). Varför skriver du inte det?
Vem är du att påstå att bara för att några arbetar för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser så arbetar de inte för att motverka och förebygga trafficking? Tvärtom – de flesta feminister brukar kunna ha flera frågor aktuella i huvudet samtidigt. Varför undanhåller du den informationen för dina läsare?
Vi i Doris Film arbetar för förändring på många plan. Vi har arbetat med att förändra filmutbudet på filmduken. Vi arbetar med att förbättra villkor för kvinnor i filmbranschen. Vi arbetar med att synliggöra maktstrukturer på många plan. I vårt internationella arbete handlar det om demokratiska rättigheter för alla människor. Det tycker vi är viktigt. Inte aggressivt.
Vi har nu krävt dig på svar på en rad frågor och slutligen vill vi skicka med en önskan om att du ska börja reflektera över ditt ansvar med det mediala utrymme som du får/tar om och om igen. Om du vill att alla människor ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter är det dags att du slutar tala om feminism och feminister på det sätt du gör och det utan att tala om vilka eller vad du exakt talar om.
Men för att du ska kunna besvara frågorna krävs det att du själv kommer upp ur den ”skyttegrav” som du beskyller ”feminister” för att vara i. Att du, även om du inte anser dig själv ingå i en struktur, tar till dig statistik och fakta och inte slarvigt benämner människor som kämpar för demokratiska rättigheter för feminister i nedvärderande ordalag.
Vänliga utsträckta hälsningar
Doris Film Styrelse
Doris Film är en feministisk förening som arbetar för att öka jämställdheten inom filmbranschen.
